Svarta madamm

Ett svart fiberdamm har lagt sig över vårt hem sen några veckor tillbaka. Vi säger att det är från Svarta Madamm. Hen sveper igenom ditt hem när årstiderna suddats ut. Det svarta dammet är som små tygfibrer. Små små svarta maskar som släppt från hens långa svarta släp. Ligger nu över handfatets vita porslin och hyllplanens strukturerade pappershögar. I hörnen som kolonier, i luftvägarna som feber.

Det kommer antagligen från halsduken jag tvättade i tvättstugan och som obarmhärtigt slets till smulor i tvättrumman. En halsduk som nu rör sig som Svarta Madamm genom fastighetens ventilationssystem, lägger sig som en svart ny årstid. När alla andra årstider är bortglömda av asfalt, köpcentrum, bilar och plastkläder.

Svarta madamm som ett stilla larm. Luften är tung som en uppstoppad tygdocka. Ena lungan rosslar längst ner vid revbenens sista rad. Min posttraumatiska ångest lyssnar på rosslet i nattmörkret.

Orka krig

Om det är något som gör mig matt så är det krigiska människor. Vi vet till och med att vi är dödliga. (Vissa tror att vi är odödliga.) Ändå ska vi hålla på och hålla på. Kan inte alla bara sätta sig ner och äta chips framför tv:n istället.

Jag som har fullt upp med att gräma mig över att jag aldrig vågar lita på min egen förmåga att göra konst. Att min bok inte fick bli det den ville bli. Hur den sagt det till mig varje natt sen den var färdigtryckt, att jag inte gjorde den egentliga boken. Ska nu dessutom alltså behöva se på hur Europa är på vippen till krig. Hundra år sedan första världskriget bröt ut. Anledningen är den samma. Maktfullkomliga herrar med ekonomiska vinstintressen. Demagoger med exhibitionism i form av väldiga kukar i stål. Bakåtsträvande lagar och hetsjakter istället för demokratiska reformer. I hopp om att få ta livet av alla dom som bugar och vill göra rätt för sig. Ta på sig uniformen och följa dit slaget går.

Farmor och även min nu döda mormor, blev djupt påverkade av andra världskriget. Jo det går att ärva såren och ärren från ett krig.

Min ofärdiga färdiga bok tar delvis upp det.

Heja Kvinnor

och idag är det den fantastiska internationella kvinnodagen

Dit jag nu går.

Till Hängmattan. Bästa fiket i stan, Hängmattan, på Södermannagatan. Går dit flera gånger i veckan nu. Allt smakar så gott och möblerna är not-sofo, menar exempelvis det där obehagliga tandläkarvita. Istället är det olika färger, former och gamla möbler. Ganska sofo det med fast på det gamla goda viset, ärligt. Samtalen är oftast intressanta att tjyvlyssna på. Ansiktena tittar på dig och inte igenom dig. Påtår ingår. Nu gör jag reklam, men jag gör den gratis, för att jag gillar stället. 

Det känns som om en ny film har börjat fast vi är samma karaktärer. Vi ses på fiket nu och pratar om våra nya liv. Jag tar med mig K varje gång, antingen sover han eller så sitter han i mitt knä eller i en barnstol. Kanske ska börja dokumentera honom där i soffan och se förändringen.