Om det är något som gör mig matt så är det krigiska människor. Vi vet till och med att vi är dödliga. (Vissa tror att vi är odödliga.) Ändå ska vi hålla på och hålla på. Kan inte alla bara sätta sig ner och äta chips framför tv:n istället.
Jag som har fullt upp med att gräma mig över att jag aldrig vågar lita på min egen förmåga att göra konst. Att min bok inte fick bli det den ville bli. Hur den sagt det till mig varje natt sen den var färdigtryckt, att jag inte gjorde den egentliga boken. Ska nu dessutom alltså behöva se på hur Europa är på vippen till krig. Hundra år sedan första världskriget bröt ut. Anledningen är den samma. Maktfullkomliga herrar med ekonomiska vinstintressen. Demagoger med exhibitionism i form av väldiga kukar i stål. Bakåtsträvande lagar och hetsjakter istället för demokratiska reformer. I hopp om att få ta livet av alla dom som bugar och vill göra rätt för sig. Ta på sig uniformen och följa dit slaget går.
Farmor och även min nu döda mormor, blev djupt påverkade av andra världskriget. Jo det går att ärva såren och ärren från ett krig.
Min ofärdiga färdiga bok tar delvis upp det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar